Recension i Kulturen, Stockholm

Vem ska man tro på?
Conny Larsson
Beatles, Maharishi och Jag
Norstedts

Första gången Conny Larsson möter den indiske gurun och meditationsläraren Maharishi börjar han gråta. Han vet inte varför men det är en intensiv känsla som överfaller honom. Han vill bli invigd, och blir lovad ett personligt möte med den upphöjde gurun men blir aldrig kallad. Det skall dock bli ett möte inom en snar framtid. Det är mitten av sextiotalet och Conny Larsson har fastnat i haschromantikens diffusa rökridåer. Han deltar inte i det politiska uppsvinget, den allmänna rörelsen mot Vietnamkriget och andra politiska rörelsers protester. Han menar sig stå över detta. Han har sitt hasch där han finner de djupa svaren i rökdimmornas bakåtlutande och meditativa eftertänksamhet. Men nu dyker en starkare lockelse upp, en starkare drog, den transcendentala kallelsen. Sökandet efter kosmos. Hans fascination inför detta oupptäckta fält frigör honom från drogen som ersätts av de transcendentala tankedimmorna. Conny Larsson blir snart en initierad och högt uppsatt meditationslärare, verksam i omedelbar och förtroendefull närhet kring den mytomspunne och mediaskimrande gurun Maharishi inom TM-rörelsen (Transcendental meditation). Han blir också Maharishis personlige vän och nattsekreterare som bland annat har den grannlaga uppgiften att massera mästarens ömma fötter vid läggdags. Denna "upphöjelse" för Conny Larsson sker vid samma tidpunkt som Maharishis lära får stor internationell spridning särskilt med hjälp av världskändisar som the Beatles vars medlemmar snart går i lära hos Maharishi.
Pretentionerna hos den indiske meditationsgurun är inte buskablyga. Det är åtaganden uttryckta i grandiosa mammutprojekt som till exempel Maharishis stora Världsplan där han skall skapa slutgiltig fred och gamman på jorden med hjälp av sin meditationsteknik där man söker nå varat och kosmos. Och det är endast Maharishi själv enligt hans egen uppfattning som äger den kapabla nimbus som erfordras för att initiera, leda och övervaka detta arbete. Han har redan tillsatt en skuggregering som skall tillträda vid rätt tillfälle och styra upp världen. Dock ser han till att han har en tjänande stab av uppmärksamma lärjungar inkvarterad kring sig vilka dag som natt ligger i ständig bivack som beredvilliga och lydiga redskap när Mästaren får något ljust infall om hur världen skall förändras enligt hans egna propåer.  Conny Larsson sväljer budskapet med alla dess hullingar och spretande hårväxter och ligger både andligt och bokstavligt vid denne Mästares fötter och masserar under tiden som Maharishi gräver ur sitt flödiga sinne för att hitta de upphöjda svaren och geniala lösningarna för de arma människorna. Och denna scen som Conny Larsson åskådliggör är ett illustrativt stilleben över denna rörelses absoluta och innersta kärna och mentalitet: förledelse, förtryck och mentala övergrepp. Och den avgörande frågan ställs om och om igen: Vem ska man tro på?
När Maharishi startar siddhikurserna där lärjungar skall lära sig flyga mellan olika dimensioner blir det för mycket även för den dittills så lättfångade och vilsnefarne Conny som ger upp och beger sig hem. Efter en tid i Sverige tar han sig dock tillbaks till Indien och byter guru till den inte mer jordnära men mera kroppsnära Sai Baba som vid första mötet konstaterar att kundalinikraften hos Conny gått åt helsike fel, alltså själva livskraften i Connys liv har gått nedåt i ryggraden i stället för uppåt. Nu måste Sai Baba hjälpa Conny att få den på rätt köl igen genom att smörja in hans pung och penis i olja samtidigt som långfingret bearbetar anus. Denna förment religiösa handling, detta övergreppsartade förfaringsätt skall upprätta Connys livskraft men medvetandegör istället Conny i vad en sansad människa borde ha förstått långt tidigare: detta är humbug och övergrepp. Conny konstaterar senare att denne självutnämnde frälsare och allsmäktige guru egentligen bara är en simpel bedragare och därtill aktiv pedofil.
Conny Larsson berättar i Beatles, Maharishi och Jag, rakt på sak och initierat om sin uppväxt med en våldsam och alkoholiserad pappa och sexuella övergrepp han utsatts för av en vän till familjen och om flykten in i det förrädiska haschets smeksamma och kravlösa dimensioner och därefter om uppgåendet i de transcendentala meditationerna med dess kringcirkus av lullande humbug.
Här finns den klassiska mentala figuren av ett utsatt och sviket barn som söker tröst och att bli sedd och hur han som sådant lätt blir ett offer för ondskefulla krafter. Men här redovisas också hur religiös humbug firar triumfer i stor skala.
Det mest fascinerande med detta vittnesmål är hur den som en gång blivit utsatt för förtryck, svek och övergrepp ständigt är mottaglig för negativ påverkan och tycks vara beredd att förlåta, att gå in och upprepa samma misstag om igen bara för minsta lilla möjlighet att bli sedd och älskad. Det är också missbrukartematiken essens där den utsatte ständigt löper risk att förledas in i ett ställföreträdande missbruk som ersätter verkliga lösningar.
Beatles, Maharishi och Jag är en mycket lärorik och djupt initierad berättelse till lärdom och upplysning för den som tror sig kunna finna gångbara lösningar på personliga problem i drogen eller i den spektakulära religiösa figuren.
Benny Holmberg
äger den kapabla nimbus som erfordras för att initiera, leda och övervaka detta arbete. Han har redan tillsatt en skuggregering som skall tillträda vid rätt tillfälle och styra upp världen. Dock ser han till att han har en tjänande stab av uppmärksamma lärjungar inkvarterad kring sig vilka dag som natt ligger i ständig bivack som beredvilliga och lydiga redskap när Mästaren får något ljust infall om hur världen skall förändras enligt hans egna propåer.  Conny Larsson sväljer budskapet med alla dess hullingar och spretande hårväxter och ligger både andligt och bokstavligt vid denne Mästares fötter och masserar under tiden som Maharishi gräver ur sitt flödiga sinne för att hitta de upphöjda svaren och geniala lösningarna för de arma människorna. Och denna scen som Conny Larsson åskådliggör är ett illustrativt stilleben över denna rörelses absoluta och innersta kärna och mentalitet: förledelse, förtryck och mentala övergrepp. Och den avgörande frågan ställs om och om igen: Vem ska man tro på?
När Maharishi startar siddhikurserna där lärjungar skall lära sig flyga mellan olika dimensioner blir det för mycket även för den dittills så lättfångade och vilsnefarne Conny som ger upp och beger sig hem. Efter en tid i Sverige tar han sig dock tillbaks till Indien och byter guru till den inte mer jordnära men mera kroppsnära Sai Baba som vid första mötet konstaterar att kundalinikraften hos Conny gått åt helsike fel, alltså själva livskraften i Connys liv har gått nedåt i ryggraden i stället för uppåt. Nu måste Sai Baba hjälpa Conny att få den på rätt köl igen genom att smörja in hans pung och penis i olja samtidigt som långfingret bearbetar anus. Denna förment religiösa handling, detta övergreppsartade förfaringsätt skall upprätta Connys livskraft men medvetandegör istället Conny i vad en sansad människa borde ha förstått långt tidigare: detta är humbug och övergrepp. Conny konstaterar senare att denne självutnämnde frälsare och allsmäktige guru egentligen bara är en simpel bedragare och därtill aktiv pedofil.
Conny Larsson berättar i Beatles, Maharishi och Jag, rakt på sak och initierat om sin uppväxt med en våldsam och alkoholiserad pappa och sexuella övergrepp han utsatts för av en vän till familjen och om flykten in i det förrädiska haschets smeksamma och kravlösa dimensioner och därefter om uppgåendet i de transcendentala meditationerna med dess kringcirkus av lullande humbug.
Här finns den klassiska mentala figuren av ett utsatt och sviket barn som söker tröst och att bli sedd och hur han som sådant lätt blir ett offer för ondskefulla krafter. Men här redovisas också hur religiös humbug firar triumfer i stor skala.
Det mest fascinerande med detta vittnesmål är hur den som en gång blivit utsatt för förtryck, svek och övergrepp ständigt är mottaglig för negativ påverkan och tycks vara beredd att förlåta, att gå in och upprepa samma misstag om igen bara för minsta lilla möjlighet att bli sedd och älskad. Det är också missbrukartematiken essens där den utsatte ständigt löper risk att förledas in i ett ställföreträdande missbruk som ersätter verkliga lösningar.
Beatles, Maharishi och Jag är en mycket lärorik och djupt initierad berättelse till lärdom och upplysning för den som tror sig kunna finna gångbara lösningar på personliga problem i drogen eller i den spektakulära religiösa figuren.
Benny Holmberg